Olofssons Lost Treasures

För några veckor sedan skrev Olofssons Lost Treasures om staden Leeds i samband med artikeln om Christine Quaite. Varför inte ta och återvända dit för att berätta om mannen bakom en av pophistoriens stora landsplågor. […]

I förra veckan beskrev jag Smokey and His Sisters melodier som hänförande och fjäderlätta, med stämmor som nästan bad om ursäkt för sin existens. Denna vecka återanvänder jag temat men går ytterligare ett steg längre. […]

Nej, veckans Olofssons Lost Treasures ska inte handla om A Man And His Music, men väl om ett annat musikaliskt geni, vars hänförande och fjäderlätta melodier med klassiska förtecken får hin håle själv att bli […]

Två av mina guilty pleasures är The Moody Blues (perioden 1967–1972) och The Carpenters, men de som redan börjar skruva på sig av rädsla för att Olofssons Lost Treasures ska vidröra någon av de grupperna […]

Olofssons Lost Treasures fortsätter jakten på nya popmästare och landar denna gång i Windy City. Resan börjar i dur men håller på att sluta i moll. Fast innan dess hinner vi uppleva flera musikaliska höjdpunkter, […]

Glöm Neil Young, The Guess Who, Steppenwolf, Joni Mitchell, Leonard Cohen, The Band och allt vad de heter och möt den verkliga kanadensiska sparven i tranedansen, The Staccatos från Ottawa. Gruppen som slog ur underläge, […]

Efter alltför många artiklar med blekansikten i huvudrollen, är det hög tid att prioritera en liten flicka med en stor röst, stöpt i klassisk baptistmiljö. När den lilla flickan med den stora rösten får en […]

Jag hoppas att ni fortfarande njuter av låtarna från min julspecial, men nu är det hög tid att vända blad. I denna special står Ray Davies välgörenhetsarbete på programmet – låtar som filantropen Ray gav […]