The Rolling Stones – vår bästa tid är 1964
Det är hög tid att en gång för alla avliva myten om att Mick Jagger och Keith Richards inte började skriva låtar på allvar förrän i samband med The Last Time, eller att paret dessförinnan […]
Det är hög tid att en gång för alla avliva myten om att Mick Jagger och Keith Richards inte började skriva låtar på allvar förrän i samband med The Last Time, eller att paret dessförinnan […]
Efter ytterligare tolv artiklar och två specialartiklar är det ännu en gång dags att summera dem med en spellista. Det är också dags att ta en längre paus, efter att under drygt sju intensiva månader […]
Vi inleder veckans Olofssons Lost Treasures med ett pop quiz. För nu gäller det att klura ut den gemensamma nämnaren mellan poppig garagerock, mästerlig soul, drömlik psykedelika och sommardoftande pop. För att inte tala om […]
Olofssons Lost Treasures erkänner villigt att kunskaperna i finländsk pophistoria lämnar mycket övrigt att önska. Men nu, när Finland vann Hockey-VM och den första Finnkampen i sextiotalspop, är det hög tid att sätta sig i […]
Det är dags att presentera gruppen som gjorde en av de bästa girl group-låtarna och som spelade in förträffliga skivor under fyra olika namn. När jag ändå lyckats väcka er nyfikenhet, varför inte fortsätta att […]
För några veckor sedan skrev Olofssons Lost Treasures om staden Leeds i samband med artikeln om Christine Quaite. Varför inte ta och återvända dit för att berätta om mannen bakom en av pophistoriens stora landsplågor. […]
I förra veckan beskrev jag Smokey and His Sisters melodier som hänförande och fjäderlätta, med stämmor som nästan bad om ursäkt för sin existens. Denna vecka återanvänder jag temat men går ytterligare ett steg längre. […]
Nej, veckans Olofssons Lost Treasures ska inte handla om A Man And His Music, men väl om ett annat musikaliskt geni, vars hänförande och fjäderlätta melodier med klassiska förtecken får hin håle själv att bli […]
Fuzz som i fuzz guitar och furious som i garage rock. Efter ett tjugotal artiklar om mjäkiga popartister och gapiga soulsångare, är det hög tid för Olofssons Lost Treasures att ta tidsmaskinen till distortionens förunderliga […]
Två av mina guilty pleasures är The Moody Blues (perioden 1967–1972) och The Carpenters, men de som redan börjar skruva på sig av rädsla för att Olofssons Lost Treasures ska vidröra någon av de grupperna […]
Copyright © Each writer & PopDiggers 1977-2020