I tredje och sista avsnittet av Problems diskografi följer Stefan Ahlqvist upp del 2 genom att berätta om Problems skivutgivning under senare år.
Henrik Herrströms avhopp förändrar Problem i grunden. Problem fortsätter först som trio, men då Håkan byter till gitarr (hans ursprungliga instrument) plockas en ny trummis, Alexander Dzamic, in. Skivutgivningar blir också mindre enhetlig och sparsammare än tidigare. Men ganska mycket tidigare material ges ut långt efter inspelningsdatum i antologiform och dessutom förekommer tidigare utgivna låtar på en uppsjö av samlingsalbum. Under den här perioden ger National ut den definitiva samlingen med Problem: dubbel-CD:n Central Stimulering = Problem. Förutom alla samlingsskivor, ger Problem också ut en mini-LP och vad som kommer att bli deras sista singel.
A Real Cool Time – Distorted Sounds From The North
LP. Amigo. AMLP 2007 (1985). Problem: Higher Ground (Ahlqvist)
Stefan Ahlqvist: I denna uppsättning av Problem som spelar på Higher Ground har Håkan Olsson gått från trummor till gitarr och det är han som spelar melodislingan i slutet av låten, som påminner lite om Velvets Pale Blue Eyes. Problems nya trummis, Alexander Dzamic, skivdebuterar här – men livedebuten ägde rum i januari 1985 på en KB-konsert då Problem spelade tillsammans med det rätt så nystartade Disneyland After Dark då de gjorde sin första större Sverige-spelning.
Det är Stry Terrarie som rattar Higher Ground. Vi kände Stry sedan tidigare, så det föll sig naturligt att han skulle producera. Den är inspelad i en studio som låg på Ystadgatan i Malmö – där jag också tror Thåström spelade in singeln Bellmans Märk Hur Vår Skugga.
I Higher Ground är vi lite mer psykedeliska än tidigare. En fräck låt med engelsk text. I och med att The Nomads – som också låg på Amigo – hade blivit rätt stora, särskilt på den europeiska kontinenten, tänkte vi att sjunga på engelska även skulle kunna passa oss.
Raw Cuts Volume Two – Swedish Beat
LP. Criminal Damage Records. CRI LP 132 (1986). Problem: You Don’t Need (Terrarie) & Come Down The Stairs (Ahlqvist)
Stefan Ahlqvist: Vi har med två låtar på den samling som engelska Criminal Damage Records gav ut 1986. Det är möjligt att de fick nys om oss genom Amigo-samlingen A Real Cool Time – Distorted Sounds From The North.
Våra låtar är inspelade av Tore Johansson. Innan Tambourine Studios hade Tore en verksamhet på Lorensborgs ungdomsgård i Malmö som han kallade för Lobo Recording Studio. Där höll vi till under rätt lång tid och spelade in vad som skulle bli mini-LP:n Fork. Eftersom både Tore och Gerth hade varit med Hundarna, fanns en personkoppling till Problem sedan tidigare.
Nu står det inte på Raw Cuts-skivan vem som har gjort låtarna, men det är Stry Terraire som har skrivit You Don’t Need. Grejen var den att vi träffades redan 1978 när Problem spelade tillsammans med Kriminella Gitarrer i Göteborg då de gjorde en av sina få spelningar utanför Klippan. Efter det slutade ju Stry i Krim Git och flyttade till Malmö. Vi började att umgås men han fann rätt omgående nya spelkompisar.
Sen är det jag som har skrivit Come Down The Stairs. Det är en låt som jag tycker mycket bra om och som också senare kom med på vår dubbel-CD Central Stimulering = Problem.
På dessa två låtar har vi samma laguppställning som på Amigo-samlingen som gavs ut året innan.
Blast….From The Hip To The Heart
LP. Criminal Damage Records. CRI LP 140 (1986). Problem: Inside Of Here (Ahlqvist)
Stefan Ahlqvist: På denna samlingen finns en annan mix av Inside Of Here än den som kom med på Fork två år senare. Efter Raw Cuts undrade nämligen Criminal Damage Records om vi hade mer outgivet material.
Jag tänkte att Inside Of Here skulle passa, så Tore Johansson gjorde en mix på den som dom fick. Tore spelade också trumpetintrot. 13th Floor Elevators var en stor inspirationskälla till Inside Of Here.
MLP. Tracks On Wax WAX MLP 1003 (1988).
Stefan Ahlqvist: Fork är mer experimentell än våra tidigare skivor. Jag var väldigt inspirerad av Sonic Youth när dom kom. Fork fick därför ett annat stuk. Men det är ju mycket The Velvet Underground och 13th Floor Elevators också. Sen så hade det ju gått en tid sedan förra plattan, och vi utvecklades hela tiden.
De sex låtarna är inspelade 1985 till 1987 och rattade av Tore Johansson. Den såldes som en mini-LP, även om den har en halvtimmes speltid. Allt spelades in i Tores Lobo Recording Studio. Utom sången, vill säga, för den är inspelad på toaletten i hans lägenhet. På den tiden bodde han på Nobelvägen och där la jag sången. Vi fick en bra ekoeffekt om inte annat…
Josefine Ahlqvist kom med i Problem 1987. Hon är alltså med på de låtar på Fork som vi spelade in sist; Under A Skin och Full Moon Clue. Full Moon Clue tycker jag faktiskt är en av våra bästa låtar där Håkan plockar mycket snygg gitarr tillsammans med Josefines keyboard. Det skulle mycket väl kunna ha varit en The Doors-låt om Jim Morrison hade sjungit den. Och jag hade faktiskt The Doors i tankarna när jag skrev låten. Jag har ju älskat The Doors ända sen jag hörde Break On Through tidigt 1967. En lite lustig grej är att Josefine stavar sitt efternamn likadant som jag, fast vi är inte släkt med varandra på något vis.
Jag skrev alla låtarna – utom Cook In Your Kitchen som var en kollektiv insats. Vi plockade bort någon låt som inte passade in bland de andra, så Fork hänger därför samman på ett bra vis. Jag är mycket glad för den.
Fork är utgiven på Tracks On Wax. Jörgen Johansson i Lidköping hade skivbolaget för att ge ut framför allt svenska garagerockband, bland andra Watermelon Men. Tyvärr blev det en fnurra på tråden angående den överenskomna betalningen för studiotiden, så det kändes inte helt bra i slutet. Men det gjorde att vi å andra sidan med rent samvete kunde lyfta in fyra låtar från Fork på Central Stimulering = Problem utan vidare spisning eftersom jag hade fått mastertejperna av Jörgen Johansson. Dom ligger kronologiskt där, medan låtordningen på Fork inte följer inspelningsordningen.
Visserligen hade vi en ständig ström, av live-spelningar, men jag kan inte påstå att Fork hjälpte upp situationen nämnvärt. Along The Neck är förresten den enda låt från Fork som vi har spelat live. Fork blev bland annat recenserad av Byron Coley i sin spalt ”Underground” i den amerikanska musiktidningen Spin. Han skrev:
By the third tune, ”Cook In Your Kitchen”, they’re bending out some of the finest post-Velvets-drone-weed-hassle since the glory days of The Coachmen. Meanwhile the vocalist spouts trumped-up surrealist spew, the house goes up in black greasy smoke, and Problem leave their peers standing hip-deep in a pool of locusts. An excellent record to play whilst drug demons hover before your overheated eyeballs.
Minst sagt något flummigt skrivet, men kul.
Omslaget visar skulpturer av Anders A som han också hade tagit foton av. Sen gjorde jag ett collage av hans bilder.
Efter Fork kom ut hösten 1988, tog Problem ett långt break för att bandmedlemmarna skulle kunna göra egna grejor. Håkan och Gerth hade med några polare bildat gruppen Off och jag spelade med The Nykels.
Tidiga Problem förknippas hos den bredare publiken kanske mest med Ja Vill Inte Ha och det är därför inte konstigt att just den låten förekommer på flera samlingsalbum utgivna på 90-talet: Back To The Front Vol. 2 (LP/CD 1993), Ny Våg 78–82 (2CD 1993), Höstskörd 93 (kassett 1993) och Skånska Rockklassiker (CD 1997).
Problems De E Okey finns också med på en samling som MNW gav ut 2000. Antologin är en bra introduktion för dem som vill lyssna in sig på bra svensk 70/80-talsmusik.
Sen så dyker också tidigare officiellt utgivna låtar med Problem oombett upp på halvskumma samlingar, såsom:
Problem gör ”comeback” 1993 efter en förfrågan om vi kunde göra en spelning på Ångbåtsbron nere i Malmö hamn. Vi tre – Håkan nu tillbaka bakom trummorna, Gerth på bas och jag på gitarr och sång – repar in de gamla låtarna och framför dem live. Stry Terrarie är i publiken och eftersom Babylon Blues hade lagts ner något år tidigare, kommer Stry med i Problem – mycket tack vare denna återföreningskonsert. När vi spelade med Stry på Hultsfredsfestivalen 1994 bestod repertoaren av de Stry-låtar vi gillade och, framför allt, kunde leverera. Jag är ju inte en Micke Westergren, precis. Streberbarn, Så Kall Så Het, Tågbangården, Silvias Unge och Malmö City framfördes tillsammans med vårt material.
Tre låtar kom senare med på Central Stimulering = Problem: Universal Kaz, Roam och Sonic Attack 96. På Strys låt Roam spelar jag, förutom gitarr, på en shengai, ett träblåsinstrument som jag fick av Patrik Bartosch, gitarristen i Eggstone, som han hade införskaffat under deras Japan-turné. Den har en mycket säregen och skärande ton.
Av utrymmesskäl kom tre låtar inte med på Central Stimulering = Problem: Strys Tågbangården – som Besökarna spelade in först – och Monkey Phace samt Beast Of Prey som Gerth skrev och som hade Håkan Olsson på sång. Dessa är outgivna än idag.
Vägra Raggarna Benzin – Punk från provinserna 78–82 Vol. 1
CD. Massproduktion MASS CD-75 (1998). Problem: Kroppsvisit
Stefan Ahlqvist: Jag fick kontakt med Mats Hammerman på Massproduktion i Sundsvall som ville ge ut något med oss på en samlingsskiva.
2003 kommer också Kroppsvisit ut på MNW:s Svenska Punk Klassiker.
Rivningskåkar – Punk Från Malmö/Lund 1978–1981
CD. (2003). Problem: Huller Om Buller, 90 000 och Rött Ljus
Stefan Ahlqvist: Det här är en samlings-CD som delades ut vid en återföreningskonsert med Garbochock, Kabinett Död, Rädsla och Fiendens Musik på Inkonst i Malmö hösten 2003. Det var Lars ”Enok” Enoksen från Kabinett Död som stod bakom den.
Våra tre låtar på den är från en live-inspelning som Pål Spektrum gjorde när vi spelade tillsammans med Besökarna på deras scen-debut, Ungdomens Hus, Norra Skolgatan i Malmö den femte januari 1979. Besökarna hade kontakt med Pål Spektrum sedan innan genom att Pål hade producerat Kriminella Gitarrer där Stry Terrarie i Besökarna var med. Både Stry och Pål kommer ju också ifrån nordvästra Skåne. Pål hade egentligen plockat med sig sin utrustning för att spela in Besökarna, men han passade tydligen på att spela in oss också, fast utan vår vetskap. Inspelningen är ljudmässigt av minst lika bra kvalitet som gjordes för radioprogrammet Tonkraft 1978 och kunde i princip ha platsat på Central Stimulering-samlingen som kom ut ett par år efter denna.
LP. PROLP-01 (2003). Upplaga 200 (numrerade) exemplar.
Stefan Ahlqvist: Då fick vi äntligen använda namnet ”Huller Om Buller” på ett album! Det här var under den tiden då vi inte hade gett ut något nytt. Jag kom i kontakt med en kille, Jakob Olausson, som då bodde i Landskrona. Han hade tillgång till utrustning för att föra över musiktejper till vinyl. Det blev riktigt bra ljud på den. Vi pressade 200 exemplar. Jag fixade med det mesta och skickade även ut den till skivaffärer som hade den inriktningen.
Sidan ett är inspelad vid två tillfällen – i april och augusti 1977 – i replokalen på Södra Skolgatan. Henrik hade en liten nätt kassettbandspelare som stod på när vi repade. Vissa grejor blev rätt fräcka. Inte minst den längre versionen av Huller Om Buller. Sen är också förlagan till Huller Om Buller med, Running Into Danger, medan Shakes skulle bli till Iskalla Kårar och I Don’t Wanna Cry, Ja Vill Inte Ha.
Tre av de åtta låtarna från replokalen är förresten också med på dubbelCD:n Central Stimulering = Problem: DDT, Huller Om Buller och Skarpladdad.
Sidan två är Tonkrafts-inspelningen rakt upp och ner. Ja Vill Inte Ha och Vodka Pepsi Rus från den konserten kom senare med på Central Stimulering = Problem.
Omslaget kom till genom att Gerth hade akvatinter från tidigt 1800-tal av den spanske konstnären Francisco de Goya samlade i en konstbok. De var ytterst märkliga och flera passade utmärkt som konsert-affischer. Sen skrev jag en fyndig pratbubbla till figuren – som är jäkligt lik Mark E. Smith i The Fall. Här finns också bandets klassiska logga uppe till vänster som Christin Mattisson ligger bakom. Hon är gift med Håkan.
2CD. National NATCD 059 (2005)
Stefan Ahlqvist: Genom årens lopp har vi fått ett antal förslag på CD-samlingsalbum som alla ratades. Till saken hör att de andra bandlemmarna till sist tryckte på och menade ”kan vi inte släppa något nu?” för det var mest jag som bromsade. Och det var då jag frågade Eggis (Jan Erik Johansson), som jag kände redan sedan länge och hade skivbolaget National, som bitarna föll på plats genom att han föreslog något som inte varit på tapeten innan, nämligen att det skulle bli en dubbel-CD så att även hela Gandhis Bar kunde få plats – minus Vild Mun, för det är enbart singelversionen som är med för att det inte skulle bli tårta på tårta. Vild Mun inleder också Nationals samling Hotell National Volym III (CD 2005).
Faktum är att mastertejpen inte fanns att tillgå av debut-LP:n utan är tagen direkt från vinylen. Och då överföringstekniken avancerat, låter CD-utgåvan mycket fylligare och bättre än vinyloriginalet. Amigo hade bättre ordning på saker och ting, så till låtarna på Gandhis Bar fanns mastertejpen tillgänglig.
I samband med att släppet blev bestämt, undrade Eggis om vi inte kunde spela på releasen. Då ville givetvis Henrik vara med igen. Eftersom detta hände tidigt 2005 och att vi skulle släppa samlingen samma dag som LP-debuten – den 17 oktober – fick vi marginal att få igång spelandet. Henrik hade ju inte spelat på de senaste 23 åren. Så på Mosebacke i Stockholm lirade vi tillsammans med Pelle Ossler (som också låg på National). Dessutom gästade Claes Carlsson på tenorsaxofon på Vild Mun, precis som på skivinspelningen 23 år tidigare.
A Real Cool Time Revisited. Swedish Punk, Pop And Garage Rock 1982–1989
2CD. Amigo AMSCD 123 (2010). Problem: Uppskärarjack
Stefan Ahlqvist: 25 år efter att den första A Real Cool Time-samlingen släpptes, gav Amigo ut ytterligare en volym 2010. En maffig dubbel-CD där vi har med Uppskärarjack – det är samma version som är med på Gandhis Bar och singelbaksidan av Vild Mun.
A. Underkastelse (Ahlqvist)
B. Gräshoppa (Ahlqvist)
7” singel. Treffpunkt Treff 010 (2013). Upplaga 300 exemplar.
Stefan Ahlqvist: Det är Gert-Olle Göransson, som har Galleri Ping Pong i Malmö, som har gett ut denna singel på sin etikett Treffpunkt som annars innehåller mest jazzmusik och Gert-Olle kände oss sedan långt tidigare.
Vi spelade in Underkastelse och Gräshoppa i Lotta Wengléns Margit Music Studio 2011. Lotta gjorde också slutmixen. I samma hus som studion låg i, ute vid Annelund, hade vi replokal så det var rätt enkelt att flytta dit vår utrustning. Där spelade vi in sex–sju låtar, varav dessa två kom med på denna singel och, tio år senare, Har Du Nått på samlings-CDn 4731 Sekunder Kärlek. Resten har ännu inte getts ut på någon skiva, utan vi har bara spelat dom låtarna live.
Låtarna på singeln handlar om två kära ämnen: religion och cyklister. Man kan ju tycka lika illa om båda. Jag tycker cyklisterna i Malmö är som gräshoppor, speciellt på Slottsgatan på morgonen körde de som idioter när jag gående skulle till jobbet. Och texten i Underkastelse lägger inte heller fingrarna emellan, precis. Dessa låtar har kommit väl till pass och vädrats många gånger under våra live-framträdanden.
Omslaget gjordes av Christin Mattisson, Håkan Olsson och Kristina Hagtorn. Ludwig von Caesar lade ett passande pålägg med trumpet på Underkastelse.
Singeln släpptes officiellt i januari 2013 när vi spelade tillsammans med The Nomads på KB i Malmö.
2CD. The Almighty Kong – Kong 007 (2023). Problem: Har Du Nått?
Stefan Ahlqvist: Hela det här samlingsalbumet är tillägnat och samtidigt en 50 årspresent till Roger Broberg, som är en av ägarna bakom musikstället Medley i Malmö. Bland andra är det Anders Wieslander från Apa State Mental och numera också Psykedelisk Förskola som ligger bakom släppet. Anders var hemma hos mig och lyssnade på två förslag som jag hade plockat ut. Han valde Har Du Nått?, som alltså var en av låtarna som vi spelade in i Lotta Wengléns studio 2011.
Problems sista spelning blev den 8:e mars 2015 som support till The Crazy World of Arthur Brown på KB i Malmö. Vi snackade om att göra fler spelningar, men i och med Henriks tragiska bortgång 2024, stod det klart att det inte blir mer.
Tack till Stefan Ahlqvist för tålmodig detaljredogörelse, till Näktergalningen Peter Thulin för lån av rara skivomslag och till Blaskoteket för digitalt tillgängliggörande av musiktidningar från förr. Tack också till Lars Wenker (web) och Bengt Persson (vinjettbilder).
Epilog: För att få en bild av vilken sorts musik som rör sig i intervjuoffrets hörselgångar sommaren 2025 och som förhoppningsvis kan förse er med ytterligare lyssningstips, avslutas denna artikel som många andra PopDiggers-intervjuer med tio (o)problematiska låttips från Stefan i bokstavsordning (inte rangordning):
Alice Cooper: Black Juju (1971)
The Doors: Riders On The Storm (1971)
Lee Hazlewood: Your Thunder And Your Lightning (1977)
Amanda Lear: Fashion Pack (Studio 54) (1978)
Love: A House Is Not A Motel (1968)
Shocking Blue: Long And Lonesome Road (1970)
Nina Simone: Just Like Tom Thumb’s Blues (1969)
13th Floor Elevators: Roller Coaster (1966)
The Who: I Can See For Miles (1967)
Womack & Womack: Love Wars (1983)
Be the first to comment