I del 2 av Problematik i kubik fortsätter Stefan Ahlqvist berättelsen från del 1 om Problems skivutgivning – denna gång handlar det om åren mellan 1979 och 1982.
Trots alla fina ord i tidningarna om debutalbumet, blev det aldrig någon uppföljare med Phonogram som skivbolag. Jämfört med Gyllene Tiders skivförsäljning, var väl en upplaga på 4 000 exemplar peanuts och Problem sågs kanske därför som en felsatsning från deras sida. Efter en LP och två singlar gick följaktligen Phonogram ut med att de inte hade resurser för att göra så mycket mer för Problem, utan de fick hitta andra vägar för att ge ut sina skivor. Efter Phonogram-perioden spelade Problem in en singel på den kortlivade Bellatrix-etiketten, men samarbetet funkade inte längden. Något år senare skrev de kontrakt med Amigo som gav ut Problems andra fullängdare som visade hur gruppen hade utvecklats från ganska rak garagerock till en aning mer komplicerad variant av densamma.
A. Nån Som Du (Ahlqvist)
A. Ja Ser Igenom (Problem)
7” singel. Bellatrix BS 5 (1979).
Stefan Ahlqvist: Dan Tillberg, som startade Bellatrix-studion och skivbolaget med samma namn, hade gjort en deal med Silence Studio – som då höll på att byggas i Koppom (Värmland). Det var dit vi åkte upp i september 1979 med vår utrustning för att under två–tre dagar spela in den här singeln. I studion var Anders Lind tekniker. Han är legendarisk, för det var han som spelade in på Gyllene Cirkeln i Stockholm, bland annat Pink Floyds första Sverigebesök 1967. Det med originalmedlemmarna. Vi var ute efter ett sound där själva rummet som man spelar i tillåts påverka ljudbilden. Det kom till stånd genom att det mesta ljudet fångades upp av en överhängsmikrofon efter att ha studsat på studions inte helt färdigbyggda träväggar.
Producenten Tillbergs första mix tyckte vi inte alls om, så den ville vi inte ha, utan vi använde Anders Linds mix istället. Anders Lind sa att vi lät som Jefferson Airplane och jag tyckte att det var den bästa komplimang som vi kunde få.
Nån Som Du låter rätt mycket The Who, med sina power-popackord och Beach Boys-harmonier, typ The Raspberries framför allt. Det är Dan Tillberg som körar på båda låtarna. Han hade ju en bra röst för det.
Vi har fått mycket beröm för soundet på denna singel. En låt som vi var mycket inspirerade av när det gällde just soundet var The Whos I Can See For Miles. Vid den tiden gillade vi också The Raspberries Ecstacy och det hörs kanske också.
Nu står jag som kompositör på Nån Som Du, medan vi alla står som kompositörer på Ja Ser Igenom. Det är nämligen så att Henrik kom på öppningsslingan till Ja Ser Igenom, något som jag tyckte lät för mycket som något annat, så jag hade aldrig kommit på det själv. I vilket fall som helst, sporrade riffet mig ”Va fan gör man sen efter det?”. Jag prövade mig fram med många olika varianter på ackord och kom slutligen fram till hur det skulle vara.
Ja Ser Igenom är också ganska komplicerad till sin uppbyggnad och man kan därför säga att den här singeln är en brygga mellan det lite mer rättframma materialet på första LP:n och vår andra, som har flera låtar med en likhet i struktur jämfört med singeln.
På omslagsfotot av Christin Mattisson, står vi inne i skivaffären LP Möller på Ostindiefarargatan i Malmö. Fotot är taget genom ”fiskögat” på den gamla dörren som inte finns längre. Jag ritade baksidan av omslaget och ändrade en aning på Malmöhjältarna Namelosers slogan ”The Hottest Group In Cold Sweden”.
Under 1980 gick vi på full maskin med live-spelningar – rätt mycket i Stockholm. På Music Palais spelade vi tillsammans med Horisont; Fiendens Musik, Janne Andersson Pop och Lädernunnan. Problem var också bland de första banden som uppträdde i det nystartade AB Svensk Rock som direktsändes i TV från Music Palais. Representanter från TV var faktiskt i vår replokal i Malmö Konsthalls annex källare för att lyssna på oss innan de bestämde sig.
Efter denna singel var det meningen att vi skulle spela in tre låtar till en ny singel: Sopor som framsida med Devil’s Angels Theme av The Arrows och Dynamit på baksidan. Vi spelade alla dessa tre i AB Svensk Rock i december 1980. Inspelningen skulle äga rum i Bellatrix-studion – som då hade flyttat till källarplanet i Kronprinsen (Malmö) – fortfarande skött av Dan Tillberg och Peter Berge. Det var Tillberg som skulle producera och det gjordes en ärlig ansträngning våren 1981, men efter ett försök att spela in ”Sopor” (PopDiggers: som senare ska dyka upp på Problems andra album, Gandhis Bar) skar det sig totalt mellan oss och Tillberg. Ändå spelade jag och Gerth precis innan på hans andra solo-album, Mors Och Fars Kärlek, där han till och med gör en cover av min De E Okey från vårt första album. Men, som sagt, något ytterligare samarbete blev helt uteslutet.
Sen dröjde det ytterligare ett år innan vi gick in i en skivstudio igen, vilket hade det goda med sig att jag kunde skriva en hel del nya låtar. Och live-spelningarna rullade på, bland annat var vi förband till hjältarna The Troggs på Fredmans i Malmö.
Gandhis Bar.
LP. Amigo AMLP 2001 (1982).
Stefan Ahlqvist: Genom Lennart Persson kom vi i kontakt med Ulf Lindqvist som jobbade på skivbolaget Amigo. Ulf hade lite fria tyglar när Amigo skulle ge ut ny svensk musik och då blev Problem ett av banden som kontrakterades. Park Studio i Älvsjö, södra Stockholm, bokades för inspelningen av vårt andra album. På den tiden var jag imponerad av ljudet på Mikael Rickfors skivor. Hasse Huss hade en finger med i Rickfors plattor, både som producent och låtskrivarhjälp. Till saken hör att Ulf Lindqvist och Hasse Huss kände varandra, vilket gjorde det smidigt att anlita Hasse som producent för vårt nya album. Hasse visade sig dessutom var en mycket trevlig person, vilket underlättade saker och ting. Senare skrev han visst på ett doktorandarbete om reggaemusik.
Vi hade övat ordentligt inför inspelningen, så vi satte plattan på mindre än en vecka. När vi är i Park Studio, i månadsskiftet januari–februari 1982, ser vi att Jerry Williams kompband Roadwork har vinterlagrat sin utrustning där. Teknikern, Pontus Olsson, ser till att vi får låna valda delar av utrustningen, bland annat en B3 Hammondorgel och ett Leslie-kabinett. Det passade ju bra eftersom Henrik hade gått över till att spela orgel. Det gör han på alla låtar här, utom en, vilket gör att Gandhis Bar har ett helt annat sound i grunden än vårt debutalbum. Henrik spelar på någon låt med Hammondorgeln och Lesliet medan jag använder Leslie-kabinettet till gitarren i Hett Blod, inspirerad av hur Eric Clapton lirade på Badge med Cream.
I det här läget hade vår musik blivit mer komplicerad och lite mer psykedelisk och soulig jämfört med tidigare. Jag ville inte göra låtar som liknade dom jag redan hade skrivit, utan det fick bli något nytt och annorlunda. Jag har bland annat alltid gillat soul-musik så därför var det inte så konstigt att jag fick influenser därifrån. För att ta det funkiga basriffet till Vild Mun som ett exempel, kommer det ifrån M’Lady som Sly & The Family Stone gjorde. Plura och Carla hälsade på i studion för att Eldkvarns Claes Carlsson spelade både tenor- och barytonsaxofon på Vild Mun. Han fick fria händer i solot. Den enda instruktionen som han fick, var att det skulle vara flippat. Claes tog i ordentligt och satte solot på andra försöket. Tanken var egentligen att Jacques Werup skulle spela saxofon. Henrik kände Jacques eftersom hans storasyster hade haft ett långt förhållande med honom på 60-talet. Jacques Werup hade ju varit med och grundat Storm som gav ut ett par album under 70-talet och vi kände därför till honom också på detta sätt. Men han var i Frankrike och kunde inte komma loss till inspelningen.
Och sen har en passage i Frestelse exakt samma ackordföljd som Strange Days med The Doors, fast Frestelse går ju betydligt snabbare.
Texten till När Mörkret Har Fallit var inte riktigt klar under den ordinarie studiosessionen, utan Håkan och jag fick åka upp ett par dagar senare och göra sångpåläggen. Jag tänkte att jag skulle skriva en låt som inte skulle låta komplicerad men som ändå innehöll ackord från samtliga tolv tonsteg, även halvnoterna således. Mycket fixade sig genom att ackorden i instrumentalpartiet ligger precis mitt emellan ackorden i låtens övriga partier.
Det kan ju verka lite märkligt att plocka in en instrumentalare, Uppskärarjack, på albumet, men ända sen vi började uppträda hade vi haft den egenheten att alltid inleda konserterna med en instrumental låt. Då fick jag möjlighet att koncentrera mig på att spela gitarr och checka av hur ljudet i lokalen lät. Och sen var det ju inte många band som hade instrumentalare på repertoaren, så vi stack ut lite där, vilket uppskattades av publiken. Vi hade repat in rätt många instrumentalare, till exempel Walk Don’t Run som The Ventures gjorde först, Chantays’ Pipeline, James Bond Theme och tidigare nämnda Devil’s Angels Theme. Men Uppskärarjack, eller Jack The Ripper som originalet av Link Wray heter, tror jag inte vi spelade som förstalåt live någon gång, men den kom i alla fall med på albumet och blev även en singelbaksida. Det är det enda spåret som Henrik spelar kompgitarr på.
Sen gör vi en cover till på LP:n och det är Vitaminer – eller Medication som den heter i original med The Standells. Chocolate Watch Band spelade också in en lite annorlunda version av den och det är den som vår version ligger närmare av de två i och med mitt gitarr-riff. Jag skrev en svensk text till den.
Sista låten på första sidan är Sopor, som vi kände på i Bellatrix-studion. Denna har en mycket speciell rytm som jag banne mig har lånat. Det är nämligen så att jag hade en samlingsplatta med rätt så okända band från San Francisco och bland dem var en grupp som hette The Mojo Men. Samlingen har en låt med dem som heter Dance With Me. Den går visserligen mycket snabbare än vår Sopor, men är ett lån icke desto mindre. Långt senare kände jag igen att Future/Now på albumet High Time med MC 5 har en rytm som också är i samma härad.
Andra sidan öppnar med Under Hypnos, som är en klassisk garagelåt. Gitarrsolot på slutet har jag lånat från Chocolate Watch Bands Are You Gonna Be There (At The Love-In) som jag tycker är en fräck låt.
Hett blod är också en speciell skapelse med Henriks fräcka orgel och jag kör solot genom Leslie-kabinettet.
Turerna kring Väck Mej är lite lustiga för nåt år efter Gandhis Bar kom ut, så får jag plötsligt en check från Stim (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå). Det var nämligen så att Väck Mej framfördes live av operasångaren Krister St. Hill i ett av Sveriges Televisions morgonprogram som leddes av Fredrik Belfrage. Krister St. Hill var dessutom min mammas stora idol på den tiden och det hela gjorde att jag steg i graderna hos henne. Jag begriper inte riktigt hur jag kom på melodin och vet fortfarande inte om den har förekommit tidigare någon annanstans. Den verkar vara så bekant på något vis. Kanske från något klassiskt stycke som jag har plockat upp undermedvetet? Henrik gör ett riktigt bra arbete på Hammondorgeln här.
Å sen den sista låten, Astral Plan är en påbyggnad av riffet i The Premiers Get On This Plane som jag hittade på en samlingsLP med rätt risigt ljud. Henriks orgelsolo är jävlet fräckt. På slutet spelar han på en billig WASP-synth med sånt spejsat ljud som var i ropet i början på 80-talet. Och på samma låt spelar jag elektrisk sitar av märket Coral. Hasse Huss kom med den till studion. Han kände mycket folk i branschen och det är högst troligt att han har lånat den av Janne Schaffer som hade använt den i Ted Gärdestads låtar och sen med ABBA. Något udda koppling, om man säger så.
När det kommer till hur omslaget utformades, så kräver det en mindre utläggning. Grejen var nämligen den att Amigo hade en snubbe som lay-outade deras omslag. Vi plåtades på Järvafältet – där vi blev utjagade på någon vänster. Förslaget visade några figurer som kom gående långt bort i ett jävla dis. Det ville vi inte ha. Istället var det Anders A. som fick göra omslaget. På den tiden hade han en ateljé i det sedan länge rivna annexet till Pildammsskolan i Malmö. Ateljén låg vid Johanneskyrkan, inte långt ifrån där Triangelens station ligger nu. Det var i den ateljén som fotona till framsidan och baksidan var tagna. Anders arrangerade bilden med muskranierna och cocktailglasen. Jag tyckte resultatet blev riktigt fräckt. På baksidan projiceras en bild på oss när vi poserar så att det påminner om hur Andy Warhols riggade ljuseffekter till Velvet Undergrounds första spelningar. Det enda som jag inte är riktigt nöjd med är att låttitlarna kunde haft ett trevligare typsnitt och att titeln ”Gandhis Bar” på framsidan skulle stått överst istället, men det var Amigos layoutare, och inte Anders A., som låg bakom det. Sångtexterna och informationen i inlagan skrev jag för hand.
Gandhis Bar är faktiskt ett ställe som har funnits, så det är inte påhittat. 1971 liftar jag ner till norra Spanien med en kompis för att bland annat kolla in Salvador Dalís hus i Port Lligat. Vi knackar på, men ingen öppnar. Från Port Lligat är det gångavstånd till Cadaqués och där fanns det ett ställe som hette just Gandhis Bar. Sen kommer jag och Henrik också dit under en tågluffning ett par år senare. När jag såg omslaget var det gjutet vad albumet skulle heta. Titeln kände vi redan till eftersom Gandhis Bar nämns i Astral Plan:
”Följ med oss till Gandhis Bar/För där finns inget som dom inte har”.
Godda yxskaft, liksom.
Gandhis Bar gavs ut i början av sommaren 1982 och det var ju precis inte en optimal tidpunkt att släppa en skiva. Men den får bra mottagande, bland annat i Schlager, även om recensenten blev överraskad eftersom Gandhis Bar inte alls låter som första albumet.
A. Vild Mun (Ahlqvist)
B. Uppskärarjack (F. L. Wray, M. Cooper)
7” singel. Amigo AMS 163 (1982).
Stefan Ahlqvist: Det är Pontus Olsson som har mixat singelversionen av Vild Mun. Den är lite uppspeedad plus att slutet är bortklippt. Jämför med släppet av singel- och LP-versionerna av Light My Fire med The Doors.
Uppskärarjack är emellertid samma som på Gandhis Bar. En rolig grej som hände med denne singeln var att jag gav den till Link Wray när han uppträdde på Pub Sparta i Lund 1983. Han bodde ju i Danmark då. Lite senare, när jag skulle se honom på Backstage i Malmö (som låg i Kronprinsen under ett par år under 1980-talet), kände han igen mig och bjöd in mig och min dåvarande flickvän till logen innan konserten. Vi sitter där och snackar säkerligen i minst en halvtimme! Det är något flippat att ha träffat en legend på det viset. Till råga på allt gillade Linkan vår version av Jack The Ripper. Där trillade väl in lite royalties till honom när vi spelade hans låt i radio och TV…
Anders A. har tagit omslagsfotot av sin dåvarande flickvän Carina Stankovic.
När vi promotar Gandhis Bar, hoppar Henrik plötsligt av efter en spelning i Katrineholm. Han ville helt enkelt göra något annat, vilket ställde till det ordentligt för oss andra i Problem.
Be the first to comment